Fajjah

Igår besökte jag biografen för att titta på den senaste Sherlock Holmes-filmen. Jag var lite skeptisk eftersom jag tyckte att den första filmen var lite...ja...överdriven kanske man kan kalla det, men så är det ju Robert Downey jr som spelar Holmes, och han är alltid sevärd. Och jag är inte den som inte kan tycka att det är underhållande med actionfilmer, även om jag rynkar pannan åt alltför stora logiska hål i både story och fysiska lagar.

A Game of Shadows handlar om hur det bombas runtom i Europa och hur detta hotar att leda till krig. Alla skyller på anarkister, förutom då Holmes, som har en helt annan teori. Han tror att professor James Moriarty på något vis är kärnan i allt, och när han mer eller mindre konfronterar professorn så hotar Moriarty med att döda Watson och hans nyblivna fru vilket tvingar Watson ut på ännu ett äventyr med Holmes för att stoppa ärkeskurken. Till hjälp har de zigenaren Simza (spelad av Noomi Rapace!) vars bror tros vara inblandad i det hela.

Det är en actionpackad film, inget tal om saken, och det är rätt spännande att se vad som sker. Men ärligt talat så är Holmes så äckligt smart och uträknande ibland att det blir lite tråkigt. Men, jag ska inte förneka att Moriarty ger honom en riktigt tuff match. Slow motion-scenerna är många och ganska underhållande och det är framför allt en snygg film.

En lustig sak som händer allt oftare nu för tiden är att skurkarna oftast inte är ryska kommunister eller andra extremister som det ofta rörde sig om tidigare, utan mer ofta är det giriga män som vill tjäna pengar som är skurkar. Moriartys motiv till att starta krig är att han helt enkelt äger stora vapenfabriker och kommer göra buckloads of money på att sälja dem till vilken sida som än betalar högst. Jag tycker det är en bra utveckling eftersom det oftast är pengar det handlar om. Irak anyone?

I slutänden så tror jag den inte riktigt tar sig upp till en fyra, men en trea känns lite i underkant, så 3,5 poäng utav fem tror jag det får bli...

Förra året så visade de Norwegian Wood här i Norge. Det är en japansk filmatisering av boken med samma namn skriven av Haruki Murakami. Mitt första möte med Murakami var genom boken Fågeln som vrider upp världen och jag fullkomligt älskade den, trots att den var konstig och svår att förstå. Jag läste sedan Norwegian Wood, och gillade den, även om inte riktigt lika mycket. Jag ville så klart gå och så Norwegian Wood på bio, men det blev aldrig av. Nu har jag dock till slut sett den, med lite blandade känslor.

Filmen handlar om Toru Watanabe, en ung kille som efter hans bästa kompis självmord flyttar iväg för att studera. Efter ett tag möter han Naoko, flickvännen till den nu döda bästa kompisen. Till en början verkar allt väl, men sanningen är att Naoko inte mår riktigt bra utan är utsatt för stress och skuldkänslor efter pojkvännens självmord. Toru blir kär i henne, och när hon flyttar till ett sanatorium i bergen så hälsar han på henne och försöker fortsätta deras förhållande i hopp om att Naoko kommer att bli bra igen. Samtidigt jagas han av Midori som verkar vilja ha ett förhållande med honom.

Det har aldrig slagit mg fullt så mycket hur filmmusik faktiskt kan förstöra en film. Jag har alltid förstått hur en film kan bli otroligt bra med rätt musik, men det är sällan jag har tänkt att en film hade varit bättre helt utan musik än med den musiken som spelades. Men det var mina känslor igår. Filmen utspelar sig på sextiotalet och alla kläder och möbler känns helt genuina, och det spelas en del sextiotalsmusik genom filmens gång. So far so good. Men rätt vad det är så tar en oväsenorkester över och det blir jobbigt att se på filmen. Inte på grund av det känslomässiga dramat, utan på grund av filmmusiken. Hade musiken varit lite annorlunda vid de tillfällena så tror jag att filmen fått lite högre betyg. Nu blir det bara 3/5.

Har en riktigt soft helg bakom mig. På lördagen var det som sagt bakdag och efter att vi stått ett bra tag framme vid mjölsorterna och funderat över vad som var vad (t ex byggmel = kornmjöl) och till och med ringt en mamma för att fråga så kämpade vi oss förbi alla lördags-shoppare och ockuperade köket här hemma. Det blev både bröd och bullar och muffins, och så pizza och hemmagjord pizzasallad som vi åt mellan bakandet. Vi höll på hela eftermiddagen och kvällen. Det var dock väldigt nice, och nu när man har många grundingredienser så är det ju inte så överdrivet svårt att göra det igen. Speciellt inte mammas "mögellimpa" som faktiskt var jättelätt att göra! So delicious! Tänkte ni skulle få ta del av receptet :)

Mögellimpa

(Namnet kommer av att det ibland blir en kemisk reaktion med solrosfröna vilket gör dem gröna. Men detta är alltså helt ofarligt!)

2 dl grahamsmjöl

10 dl vetemjöl

1 msk bikarbonat

1 tsk salt

1 dl solroskärnor

1 dl linfrö

1 dl russin

1½ dl hasselnötter

1½ dl ljus sirap

10 dl fil

1. Smöra och ströa grahamsmjöl i två långa formar. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Mät upp alla torra ingredienser i en degbunke och rör om.

3. Tillsätt sirap och filmjölk och rör till en slät smet.

4. Fördela jämnt i formarna och grädda i nedre delen av ugnen ca 60 min.

5. Stjälp ur de nygräddade bröden ur formarna och låt dem svalna inlinade i bakdukar.

Imorgon ska jag och Anna från jobbet baka en massa. Det blir (förhoppningsvis) mammas "mögelbröd" och så något sött kanske, funderar fortarande på vad det kan bli, kanske några skojiga cupcakes? Sen blir det hemlagad pizza med mammas goda pizzasallad. Delisiöst! Dubbelt delisiöst! Har längtat efter att baka och känna att jag hinner och orkar med det. Bakelicious! Ska försöka ta lite bilder med mobilkameran på alla de fantastiska verken :)

Igår sa jag hejdå till Oscar som jobbade sin sista dag :( Så himla tråkigt det kommer bli på jobbet nu. Det har gått hur fint som helst att jobba idag, men alltid när jag tänker att det faktiskt inte bara är att han är ledig, utan han kommer faktiskt inte vara på jobbet alls, då får jag en liten tår i ögat. BLARGH! Och så ska Sofia ut och resa på obestämd tid... Jag måste hålla hårt i Anna så jag inte blir helt ensam :(

Vad händer annars? Har inte fått något tillbaks på uppsatsen än. Men jag jobbar fullt igen och veckan efter nästa ska jag på kurs (SIK - Selling IKEA Kitchens) som, om man klarar den, ger några kronor extra i timmen. Perfekt eftersom jag ska försöka spara stenhårt nu under våren.

Avdelningen är stabil, och jag börjar få lite snurr på spiseplassen. Sanjay försöker lära upp mig en del så att jag kan hjälpa honom när Charlotte är borta (hon blir sjukskriven ibland) och det är mycket ny information, men samtidigt är det kul att känna sig lite viktig och få sitta någon minut på kontoret ibland, höhö. Jag måste bara komma ihåg att inte stressa upp mig över det som ska göras, hinner man inte, så hinner man inte. Man måste helt enkelt prioritera. Men jag känner mig ändå effektiv och i fas med det som ska göras och inte så lite skillad när jag lyckades byta pappersrulle i plottern för att printa ut stora affischer. Det var dagens achievment X) Har även hängt upp prisskyltar, vilket är ett jävla skitjobb, för det är omöjligt att få dem att hänga rakt...